Mr. Moses. Det var vad han hette. Han hade ett eget pass. Varför får jag inget pass. Kul kille från Latinamerika. Vi träffades häromdagen, jag och Moses. De pratade om hur Moses var en profet. En profet för sin Husse. Det hade upprört flera troende, sa han. Men Moses är cool och jag hoppas att jag också får ett pass snart där det står Miss Thira. Om inte annat till när jag ska få följa med till Norge eller Danmark. Jag orkar nog inte åka ända till latinamerika. Och det var nog inte dit som Moses heller brukade åka. Men de sa att han fick följa med när de skulle ut och åka och det är klart att då behövde han ett pass. Mr Moses. Jag gillar alltid Bulldogar. Jag vet direkt när jag gillar andra eller inte. Moses är en Bulldog. Mr Cool Bulldog. Det finns gånger då jag inte är så trevlig mot andra men Moses kunde man ju bara gilla. Nu är det långa ljusa dagar och jag älskar alla fina promenader. Men häromdagen var det regn och lera och jag utsattes för ett bad efteråt. Nu är jag vit igen. Och jag älskar att sitta på balkongen i solen hur länge som helst. Blah, blah, blah. Moses Blah var en president i Liberia. Och Mr Moses husse är från Latinamerika. Ge mig ett pass.

Gick förbi AA och tittade in på myntsamlaren som satt vid datorn och väntade på klippet. Det stora myntklippet. Längtan efter... Ja, längtan efter vad då? Pengar, äran, tillfredsställelse, glädje, det ouppnåbara, fler mynt - tror inte det. T sa att jag också snart skulle få något annat än det vanliga. Promenaderna, maten, sovstunder, någon som klappar och kliar mig. Hon sa att jag fått för mycket av det när husse var iväg. Det var den ena 19-åringen efter den andra som ville kela med mig. Det var mysigt (koselig). Men här är jag nu utanför myntsamlaren och tänker att jag också skulle vilja något mer av livet. Något som ger en kick, inspiration, energi, kraft och kanske viljan att vilja mer. När husse frågade T vad jag skulle kunna få vara med om i sommar så sa hon: En stuga vid havet. En stuga vid havet! Är hon inte riktigt klok! Det är klart jag skulle gilla det! Jag var ju med husse och V för två somrar sedan i Mälarhusen, vid Sveriges vackraste strand. Det var fantastiskt. Trädgården vid huset. Frisbee, fotboll, frihet, frukost ute. Så boka stugan nu för fan. Jag är på. Vad väntar du på? Säg inte att du tänker gå i fjällen eller bila till Frankrike. Snälla, snälla, snälla. Jag lovar att aldrig mer vägra gå åt det hållet som du vill gå eller stanna femtioelva gånger under en promenad för att lukta. Inte skälla på Citybrevbäraren mitt i natten så att du vaknar och inte kan somna om. Jag ska vara snäll vovve. Bara skälla ibland...och lite mindre högt. Då var det klart. Mälarhusen - Here we come! Summer 2015! Whiha!

Jag har träffat en spanjor. Lite mesig men ganska trevlig. Smal och ungefär lika stor som jag. Han pratade med ägaren som berättade att han bott i Spanien med hennes före detta mans fru. Som hon nu åter igen är gift med efter att den spanska frun gått hastigt bort i cancer. Totalt blev det visst 43 år som de varit gifta! Jag fick inte riktigt ihop den där matematiken. Men spanjoren gav mig en puss och när han börja nosa på min bak så kallades han för snusmonster. Då var det dags att gå. Lustigt med så mycket Spanien på en vecka. Han frågade mig i veckan om vi skulle gå pilgrimsfärden i norra Spanien till sommaren. Glöm det! Ska han försöka ta livet av mig. Den hettan hade jag ju inte klarat i mer än några timmar. Och där skulle han gå med mig i stekande sol. En terrier från Skottland med massor av päls. jag nöjer mig med att umgås med spanjoren här hemma. Jag trodde inte det var sant när jag såg Jack på Djurskyddarna på TV i torsdags. Min tidigare granne som blev misskött av sin ägare. Nu hade han fått sig ett ordentligt bad och skulle bli adopterad. Det värmde i hjärtat. Han var kanske inte min bästa kompis men det är klart att jag önskar honom allt gott. Kastanjerna ligger fortfarande i det gröna gräset. Vintern försvann igen. Det är nog lika varmt här som i norra Spanien. 

Han luktade Bulldog när han kom hem från arbetet ikväll. Den enda orsaken till att jag förlät honom var att jag fick en morot när han lagade grönsakssoppa. Det doftade gott och det knastrade mellan deras tänder när de åt Leksandknäcket. Man skulle kunna tro att knäckebrödet tagit med sig vintern från  Leksand. Snön lyser vitt från taken mittemot och den varma röken från soppan på bordet ger en mysig stämning med de tända ljusen. Nu saknas det bara en vuxen kvinna i hemmet tänkte han och i samma stund började han berätta om min förmåga att ta stor plats i hans säng. Jag försöker bara vara lite nära men det duger visst inte. Och visst förstår jag att det är närhet från en människa han önskar. En kram och en kyss i vardagen. Lite fina samtal. Diskussioner. Trivialiteter. Svårigheter. Berättelser från dagen. Tvåsamhet. Ljudet från fler fötter i det knarriga golvet. Men nu är det tyst i hemmet. Endast knastrandet från knäckebrödet från Leksand hörs.

Har arbetat halvtid idag. Fyra timmar. Från åtta till tolv. Han drog iväg mig till kontoret vid Caroli. Jag började hälsa på en del av hans arbetskamrater. Sedan säger hans ena kollega att det kanske är bra om jag är inne på husses kontor eftersom det kommer mycket folk på möte under förmiddagen. Och det sa han bara ja till sådär utan vidare dialog med mig. Så på bara en sekund så snuvades jag på möjligheten att skälla ut flera besökare. Men det var inte det värsta. Det värsta var att jag inte kunde gå runt och gömma de andra hundarnas ben som ibland är där och har för vana att lämna ben helt öppet på deras kontor. Jag gör nämligen det alltid annars. Gömmer andra hundars ben. Och de är ofta så språniga så att de inte hittar de utan att jag kan lugnt och fint hämta upp de nästa gång jag kommer dit. Jag arbetar ju inte alltid halvtid. Det är bara vissa dagar. Så räknat i procent kanske det endast är 10 procent. Lagom. Ändå är jag helt slut när jag kommer hem vid lunch och får sova extra mycket resterande del av dagen. Men Caroli är ett trevligt kvarter. Kyrkan. St Gertrud. City. Historiens vingslag. Jerusalemsgatan som inte finns kvar. Gatuhus som revs på 70-talet. Och det trista köpcenterkvarteret lägger en viss förortskänsla över det hela vilket är mindre trevligt. Han ringde St Gertrud under lunchen och undrade om han kunde spela där till våren. Men den där rocken får jag nog av hemma och jag står inte ut med så hög livemusik så jag tänker inte gå på konserten. Men jag arbetar gärna någon annan dag på kontoret vid Caroli och ser fram emot att gömma ben nästa gång från bulldogg C och bulldog M. 

Det blev dans här i går kväll. Det började med lite 80-talsnostalgi på skivtallriken. Madonna. Rainbow. Depeche Mode. Och när ett par glas till hade druckits ur då började fanskapet att dansa. Och han skulle dansa med mig!  Visst var det lite skoj och det svängde bra när han började spela Southside Johnny and the Asbury Dukes första skiva. Sida A. Inte en enda svag låt. Och blåset. Miami Steve har producerat och skrivit flera låtar. Jag tror att han önskade sig till The Upstage i mitten på 70-talet. Bland alla musiker. i samtal med Springsteen i baren. I New Jersey. Själv blev jag starstrucked i morse under promenaden. Träffade nämligen The Poodles. Fick vända mig om flera gånger för att se om jag såg rätt. Fin morgon men trist att han ska envisas med att duscha av mina tassar efter promenaden. Försökte komma undan men han körde in mig i duschen igen. Kul med lite mer sällskap här i helgen. Extra mycket lek. Hoppas på en långpromenad i det vackra vädret. Om han kan slita sig från skivspelaren och drömmarna om  att spela på klubbarna i New Jersey

När elden har slocknat, läste han högt ur Psykologitidningen. Jag vet inte om min eld någonsin slocknar. Jag är liksom alltid på och vill alltid väl och ger mycket glädje. Artikeln handlade om bränderna i Västmanland och hur människorna hade tacklat svårigheterna efter branden och hur de sökt stöd och varför de ville ha stöd och vilket stöd de ville ha. Här brinner det inte och det är ju tur eftersom han gick ner med brandsläckaren i källaren häromdagen. Den är på plats igen. Om det nu skulle börja brinna. Jag vet inte vad han brinner för just nu. Kanske är det kärleken till mig. Eller så är det kärleken till livet. Musiken. Arbetet verkar han lite trött på just nu. Se både jag och solen brinner än, sjöng Hylander i versionen av Elvis klassiker. Men solen får vi vänta på. Lite sol idag men annars är det mest mulet och regn. Hur hanterar vi alla kriser. Krisen efter branden i Västmanland. Krisen att leva med sorg. Krisen att vara hungrig. Magen kurrar och ja, jag vet, jag har mat i skålen men just nu vill jag inte äta. Lyxproblem. Jag har ju mat. Det är lätt att bli cynisk över graderingen av kriser. Dumt. Men lätt. Jag har en återkommande dröm där jag jagar kaniner. Han verkar också ha en återkommande dröm som han vaknar upp ur med hjärtklappning. Jag tror inte han skulle slutat med århundradets kortaste psykoterapi. Prata är viktigt. Det sa även de som varit med om branden. Men det behövde inte vara med proffessionella.  Jag lyssnar på Aftonfalken med Västmanlands stolthet Pugh Rogerfeldt och drömmer om att brinna för något vackert och fint. 

Du är lika duktig som Olof Mellberg! Utbrast han på Rörsjöskolans skolgård när vi spelade fotboll en kväll i veckan men jag gjorde inga mål och tröttnade efter ett tag. Tror att han tänkte på alla minnena från barnens skolgång och den tid i livet som han trivdes så gott i och längtar tillbaka till. Tiden innan sjukdom. Tiden innan sorg. Tiden innan oro för allt och inget. Turerna i Rörsjöstaden i veckan har även varit flashbacks för mig. Rörsjöparken. Sofiaplan. Kungsgatan. Idag är det söndag. Jag menar en riktig söndag. Mörkt. Lugnt  Coltrane som fyller lägenheten med magi. Kaffedoften. Han har fuskat och köpt en fastlagsbulle alldeles för tidigt i år. Han brukar traditionsenligt vänta tills fastan. Inga semlor här inte. Men åter till min förmåga till att spela i backposition. Jag håller ena tassen på bollen samtidigt som jag rör mig sidledes. Försöker han ta bollen så morrar jag och backar med bollen. jag har inte klister på tassarna men man skulle kunna tro det. Och i Qatar så bygger de arenor till fotbolls-VM med arbetare som får extremt låga löner om de nu betalar ut det överhuvudtaget. Han mumlade något om att bojkotta hela skiten men ikväll sitter han säkert och tittar på handbolls-VM från det där märkliga landet. Tänker på Affe, bulldoggen från Rörjöstaden nu och Göte den första Bulldogg jag sett som hoppat över mig. Det var riskfyllda sekunder det där. Tänk om han inte lyckats och landat på mig istället. Livet hade kunnat vara annorlunda nu. Och så är det ju. Livet hade kunnat vara annorlunda. Vi hade fortfarande kanske bott där i Rörsjöstaden med Affe och Göte och hela familjen.