Och där står han i hallen tidigt på morgonen och säger att han ska åka till Linköping och att han inte hinner gå ut med mig. Jag får snällt vänta till T behagar vakna. Så han stänger dörren mitt framför nosen på mig. Ha det så bra i Linköping. Tänk inte på mig. Han tar tåget dit ibland för att arbeta. När han kommer hem vrålar han Allahu akbar! Det var tydligen ett besked från Skatteverket som gjorde honom glad och tacksam. Sedan talar han länge i telefon och jag fick påtala flera gånger att det var dags för kvällspromenaden. När vi kommer hem är det cirkus på TV. Det var hundar, hästar, kameler och alpackor. Underbart! Det var underhållning på hög nivå. Så denna dagen får namnet; Cirkus Linköping. Dagens bonus; bild på mig i TV-soffan

Yes. Yes. Yes. Närmare Atlantkustens hårda vindar i de västra Skotska högländerna har jag aldrig tidigare varit förrän idag. Ribersborg i hård vind och regn. Lycka. Helt galet. Vi kunde knappt stå stilla för vinden slet och drog oss hit och dit. Vilken uppdatering från förmiddagens terror. Eller rättare sagt påhittigt tilltag. Men han kallade mig för den Skotska terroristen. Klar markering att jag inte blandas samman med andra aktuella terrorister. Jag var som vanligt delaktig i hans sysslor som var att såga itu granen och lägga julgranskulorna i kartongen med julsaker. Jag skulle bara ta fram de fina små kulorna i färg från Indiskan en liten stund medan han städade undan barren. Jag drog ut påsen med kulor från kartongen och tog ut kulorna från påsen och så lekte jag bara lite med de och tuggade lite på de. Sedan var helvetet igång. Det var bannor och Fy! Det var bara till att krypa undan till han lugnat ner sig. Och lugn och fin var han en stund senare och sa att vi skulle ta bilen till Ribersborg. Jag blev helt crazy av lycka! Vi drog västerut och när vi kommit en bit längs strandkanten mot Torson från kallbadhuset så äkar vinden kraftigt och himlen öppnar sig. Regnet piskar oss. Vi är genomvåta när vi kommer åter till bilen. Men vilken härlig naturupplevelse. Ribersborg i sin mest vilda beklädnad. Tänd ljusen och ta fram en Dalmore. Nu är soffan extra skön. 

Jaha. Nu var det dags igen med tidiga promenader när jag sover som bäst. Han står där med armarna i kors  och säger bestämt att jag ska komma igång och upp och hoppa. Han har börjat städa undan julen. Rester från kylen som åkte i  soporna. Han städade även garderoberna. Han sa att det inte skulle finnas en enda Puma- sko kvar i lägenheten på grund av hur arbetsförhållandena är på Pumas läderfabrik i Kambodja. Han var mer arg än ledsen.  Men ut skulle jag i regnet i morse. Skällde lite extra på de cyklister som inte hade ljus. T sa att jag var jobbig och arg idag. Jag vet inte om jag verkligen var det. Men det smittade av sig lite med ilskan som han kände kring det där i Kambodja. Nu har han börjat gå ner i källaren och träningscykla. Han kommer upp efter en halvtimme och är helt röd i ansiktet och varm som en ugn. Verkar inte hälsosamt. Men inget gällande hälsa i vårt land är att jämföra med hur det är i Kambodja. När väl ett företag etablerar sig och erbjuder arbete så behöver de väl inte göra det värre än vad det redan är med farliga kemikalier i kombination med obefintliga säkerhetsregler och skyddsutrustning i över 40- graders värme under 50-timmars arbetsvecka om nu det räcker. Så nu har han även kastat en Pumatröja trots att det inte hade något med fabriken att göra. Bara för att det var Puma. Men nu säger Puma att det ska bli bättre för de anställda på deras fabriker i Kambodja. Och det får vi verkligen hoppas

När resväskan åkte fram så förstod jag att det var dags för honom att packa och snart åka iväg till Oslo. Har följt varje steg han tagit under dagen. Så att han riktigt ska känna att det inte är ok att han åker iväg. Dessutom över nyår. Visst kan jag förstå att det kan bli vackert med utsikten från Kampen park över hela byn. Över Töyen och Grönland ner mot Operan och Aker Brygge. Bort mot Ekeberg och mot Östmarka. När raketerna far från slottet upp mot norrmarka. Vi fick i alla fall en fin dag och med en helt fantastisk avslutning. Oxdesserten som jag fick i julklapp öppnades och jag fick en nyårsmiddag. Trodde inte det var sant. Fick titta både en och två gånger. Så det var hans sätt att kompensera vilket var en godtagbar kompensation. Han har snöat in på Garage Band och har spelat in tre egna låtar där i syntkläder, orkesterstil och med  arty Singer/Songwriter manér. Helt uppslukad av detta ikväll. Han har även spelat årets 12 bästa spår från hans mest spelade album 2014. Det är väl det man ska göra nu innan året är slut. Summera. Jag tycker att året varit innehållsrikt. Det var ett uppbrott att flytta. Det var en omställning att börja gå upp fyra trappor varje dag. Men lägenheten är ju så trivsam och innehåller flera mysiga sovplatser. Nu är det dags att slumra till i soffan framför den stora granen. Låt kidsen på VH smälla sina smällare. Det bryr jag inte mig om här i värmen på fjärde våningen. Låt husse få åka iväg till Oslo imorgon. Jag myser lika bra med T. 

Det var ju fan också att han såg mig. Jag fick vädring på den där kaninen i Ellstorpsparken. Jag satte fart och fann även glipan i staketet där kaninen försvann. Och det var då han skrek: Stanna! Jag var tvungen att göra som han sa och gå miste om dagens jakt. Kaninen var borta och kvar fanns bara han och jag och det var dags att ta vägen tillbaka från glipan i staketet. Han och jag i Ellstorpsparken med snö och is i minus fem grader och en fantastisk sol som gav ett ljus som jag inte upplevt på länge. En sagolikt blå himmel. Det rök ur munnen på honom och jag hade snö i skägget. Resten av dagen fick jag gå i koppel och halka fram längs den isiga gatan. Man ska inte rymma. Men va fan! Lite roligt får man ha. Det är ju i alla fall jul nu. Och det sa även V när hon hällde upp en whisky till krumkakorna med grädde och multesyltetöy. Det är gott att njuta dagen. Annandagen. Den andra dagen efter jul som som jag tillägnar kaninerna i Ellstorpsparken. Dessa fina djur som är så fantastiskt skoj att jaga. Man vet liksom aldrig vad som blir dagens bästa. Men dagens bästa är solklart, ordagrannt solklart kaninerna i Ellstorpsparken. Det kommer fler chanser. Fler jakter. Men det kommer kanske inte så många fler Annandagar med husse och V som blir så fina som denna dagen. Eller man vet ju inte. Men man får njuta medans tiden är här. Njuta och bara vara. Vara bland de galna kaninerna i Ellstorpsparken

Det var en god julafton med en sagolik julskinka. Den amerikanska duon gjorde helt okej ifrån sig. Tomten luktade sprit. Och jag lyckades till allas jubel öppna min egna julklapp. Det var som ett kinderägg med tre önskningar; hundben, leksaksanka och en oxdesert. Sen var jag nöjd. Men då skulle det trevliga gänget prata och ta en avec till kaffet. Så det blev sovmorgon idag innan den skojiga vita pudermassan nådde mina tassar. Jag älskar snö. Fick hoppa och leka en stund i parken men fick inte leka med de där kamphundarna för de var visst sjuka. När damen som har en skön matta åkt hem la sig det där härliga juldagslugnet. I soffan med husse och sängtjuven. Dotter håller jag visst avstånd till för att inte bli smittad av hennes förkylning. Han sa att en av hans "saker att göra innan jag dör" är att fira julen i en stuga där det garanterat är mycket snö. Kanske i Huldreheimen. Han berättade om en fin tur från Liomseter förra året. Jag kan tänka mig att ligga vid en brasa och husse vill ha böcker och mat och dryck. Men det är klart mycket som man går miste om vid en alternativ jul. Men lugnet och snön och brasan och att bara vara vi i Huldreheimen, ett stycke från Liomseter i den södra norska fjällen med en doft av varm choklad. Okej, in med Huldreheimen på din Bucket-list. Ska fundera på fler saker som jag vill göra innan jag dör. 

Nu är vi snart i hamn sa han mitt i ett rim och så åkte han till Limhamn. Jag försökte ta upp ett paket som verkade skoj men nej det var visst inte populärt. Jag får väl vänta till julafton med att öppna dessa roliga snörena. Jag har ju varit med po Limhamn flera gånger och det är fina grönområden där på kyrkogården. Han brukar sätta blommor och tända ljus där och prata med sig själv om deras liv tillsammans och den innerliga kärleken som de hade. Jag tror att jag sett henne där men blir alltid tystad när jag börjar prata/skälla. De säger att vi hundar har ett sjätte sinne. Det vet jag inte. Men det jag sett har jag sett. Hon växte visst upp i Limhamn och hade en närhet till området. Där står en vacker sten och det finns en doft från havet som är rogivande. Ikväll har han andra ärenden i Limhamn. Men visst är det märkligt att han träffar sina vänner så nära stenen och har en stund av trivsamt umgänge. Det är något som ger honom mycket. Inte bara för att det är på Limhamn utan även för att det är vänner som betyder mycket för honom. Han doftar öl och whisky när han kommer hem men framför allt så doftar han hav och är lite extra kärleksfull. Bara så som han kan vara när han varit på Limhamn

Jag vet precis vad som gäller när han tar på sig den där fiskartröjan. Då blir det sånger om Irland. Galway girl och Star of the country Down. Inte så långt ifrån mina hemtrakter. Men Irländarna gör ju inte den whiskyn som Skottarna gör säger han och nämner samtidigt att Connemaran är bra för att vara Irländsk. Men nu är jag hans Galway girl tydligen för jag får en puss på nosen när Steve Earle sjungit klart. Granen klär han med guldkulor i år. Lite för för bra för min smak. Jag försöker slå iväg kulorna när han jobbar ihärdigt med finmotoriken för att knyta de små snörena till att hänga upp de med.  Han verkar inte road av mitt tilltag. Det luktar fortfarande sill i hemmet efter hans pysslande i köket i eftermiddags. Senapssill kan jag vara utan. Så jag drömmer en stund om Galway och om män i fisketröjor. Svart öl och sång på pubarna efter en vindpinande promenad längs ett stormigt hav i november. The Chieftains spelar och in kommer Van Morrison och sjunger "From Bantry Bay up to Derry Quay and from Galway to Dublin town". Och stjärnan från Down på norra Irland får ikväll symboliseras av mässingsstjärnan som han sätter på toppen av den guldiga granen. Nästa år firar vi jul i Galway säger han när han tömt det sista dropparna ur den svarta ölen.